Collecting people
NoK – Collecting people, är den nya klatschiga devisen för Natur- och kulturarvsförvaltningen i Västra Götaland. Nja kanske inte… men ändå en devis som skulle ha kunnat vara aktuell för museeverksamheten eller framförallt hur museerna fungerade förr.
Har varit i Strömstad under tvår dagar med Natur- och kulturarvsförvaltningen för att just fundera över uppdrag, vision och värderingar som Västra Götalandsregionen s museeverksamhet ska karakteriseras av. Det var i samband med funderingar över visionen för verksamheten som Nokias mer kända slogan gjordes om något. Idag pågår det en etisk diskussion inom museevärlden när det gäller just hur insamlandet av föremål har gått till och om föremål ska lämnas tillbaka till den ursprungliga ägaren. Det kan handla om allt från tavlor, biblar till skallar och hela skelett. De gamla etnografiska museerna kan i mångt och mycket liknas vid ofrivilliga begravningsplatser för folk från hela världen. Varje museum med självaktning har också en liten samling med benbitar av något slag.
Tack och lov utvecklas museeverksamheten konstant. Från att man förr stal ihop sina samlingar övergick det till gåvor av olika slag för att idag och i framtiden kanske handlar om att dokumentera och visa där det har hänt. Ett exempel av det senare är den så kallade ”tattarebyn” Snarsmon i norra Bohuslän. Det exemplet är också intressent ur ett annat perspektiv, nämligen museernas uppgift att vara identitetsskapande.
För bara 10-15 år sedan hade det varit omöjligt att göra ett besöksmål av en boplats för resanderomer. Speciellt en boplats som förmodligen brändes ner av ”svenskarna” i området. Idag är det möjligt och spelar en viktig roll i för resanderomernas identitet men också för hur vi idag hanterar det mångkulturella samhället som vi lever i. Vad är normalt? Vad är svenskt? Och vad är mest segregerat – blekansikteghettot Askim eller det mångkulturella Bergsjön?
Ett annat sett att skapa identitet kan ses på torget i Uddevalla. Statyn föreställande Karl X tillhör mina favoriter och motsvaras närmast av Leninstatyer och Saddam Husseinstatyer. Vad den föreställer är hur bohuslänningarna framför sitt tack till Karl X för att han har gjort dem till Svenskar. En tydlig markering från övermakten som jag snarare tror har cementerat ett utanförskap som på sätt och vis lever kvar än idag i Bohuslän.
Har varit i Strömstad under tvår dagar med Natur- och kulturarvsförvaltningen för att just fundera över uppdrag, vision och värderingar som Västra Götalandsregionen s museeverksamhet ska karakteriseras av. Det var i samband med funderingar över visionen för verksamheten som Nokias mer kända slogan gjordes om något. Idag pågår det en etisk diskussion inom museevärlden när det gäller just hur insamlandet av föremål har gått till och om föremål ska lämnas tillbaka till den ursprungliga ägaren. Det kan handla om allt från tavlor, biblar till skallar och hela skelett. De gamla etnografiska museerna kan i mångt och mycket liknas vid ofrivilliga begravningsplatser för folk från hela världen. Varje museum med självaktning har också en liten samling med benbitar av något slag.
Tack och lov utvecklas museeverksamheten konstant. Från att man förr stal ihop sina samlingar övergick det till gåvor av olika slag för att idag och i framtiden kanske handlar om att dokumentera och visa där det har hänt. Ett exempel av det senare är den så kallade ”tattarebyn” Snarsmon i norra Bohuslän. Det exemplet är också intressent ur ett annat perspektiv, nämligen museernas uppgift att vara identitetsskapande.
För bara 10-15 år sedan hade det varit omöjligt att göra ett besöksmål av en boplats för resanderomer. Speciellt en boplats som förmodligen brändes ner av ”svenskarna” i området. Idag är det möjligt och spelar en viktig roll i för resanderomernas identitet men också för hur vi idag hanterar det mångkulturella samhället som vi lever i. Vad är normalt? Vad är svenskt? Och vad är mest segregerat – blekansikteghettot Askim eller det mångkulturella Bergsjön?
Ett annat sett att skapa identitet kan ses på torget i Uddevalla. Statyn föreställande Karl X tillhör mina favoriter och motsvaras närmast av Leninstatyer och Saddam Husseinstatyer. Vad den föreställer är hur bohuslänningarna framför sitt tack till Karl X för att han har gjort dem till Svenskar. En tydlig markering från övermakten som jag snarare tror har cementerat ett utanförskap som på sätt och vis lever kvar än idag i Bohuslän.
Kommentarer
Trackback