patrikjohansson

Nej jag tycker inte att homosexualitet är en sjukdom. Det är lika bra att göra det klart från början.

Men...

... sen riksdagen beslutade om rätten till insemination för lesbiska kvinnor har det pågått en något förvirrad diskussion inom sjukvården.

I grunden handlar frågan om barnlöshet som följd av sjukdom eller rätt till att ha barn. Inte en helt lätt diskussion att föra ens när det bara handlar om hetrosexuella människor. Är det egentligen en rättighet att ha barn?? Nåja det är inte det jag tänkte diskutera nu.

Grejen är att vi inom sjukvården har en prioriteringsordning där vård ska prioriteras utfån en skala på 1-4 där 4 är vård av andra skäl än sjukdom eller skada.

Med andra ord så innebär det att eftersom hmosexualitet inte är en sjukdom, vilket jag hoppas att vi alla är överens om, så är insemination av lesbiska kvnnor något som den offentliga sjukvården inte borde finansiera. Vi hamnar alltså i den absurda situationen att homosexuella par hade behandlats mer jämlikt om vi hade haft kvar den gamla absurda lagstiftningen där homosexualitet sågs som en sjukdom.

^{Klamydia leder till sterilitet -> alltså en sjukdom som har leder till barnlöshet
Homosexualitet -> sjukdom som leder till barnlöshet}
Så kan vi naturligtvis inte ha det. Och jag är tämligen övertygad om att Sveriges samtliga landsting tar sitt förnuft till fånga och jämställer rätten till barn för både hetrosexuella och homosexuella....

Vem är jag då och varför bloggar jag? Svaret på den sista frågan vet jag faktiskt inte, kanske mest för min egen tillfredställelses skull. I vilket fall som helst är jag en 32 årig sosse som jobbar som politisk sekreterare i Västra Götalandsregionen. Mitt ansvarsområde är sjukvårdspolitik. Med andra ord så får jag ständigt höra positiva och berömmande ord om det vi gör med sjukvården. Jag hoppas att ni förstår ironin. Sjukvårdspolitik är nog det mest otacksamma man kan syssla med men också bland det mest spännande.

Så tillbaks till mitt arbete. Jag är nyss hemkommen efter ett regionfullmäktigemäöte som enbart överrakade på ett sätt - mötet slutade redan halv fyra. I annat fall kan man säga att dagen inramades av två stycken journalistiska möten. Det första som hände på morgonen var att jag blev utskälld av Lasse Andrée, journalist på Göteborgsposten, för en händelse dagen innan. Jag blev lite tagen på sängen. Hans kritik var i och för sig befogad, men tanken var ju att jag skulle gnälla lite på honom.

I söndags var det nämligen en obligatorisk artikel om att regionen inte klarar av vårdgarantin som infötrs 1:a november. Artikeln var illustrerad med en korrekt tabell över väntetider inom ett antal områden på några av regionens sjukhus. Inget var i sig fel i artikeln, men det var en sak som jag tyckte han hade slarvat med. Tabellen visade nämligen den förväntad längsta väntetid i veckor till behandling för patienter utan förtur. Den informationen fanns tyvärr inte med. Observera att tiden är förväntatad, inte faktiskt, för de patienter som är lägst prioriterade.

Vem är intresserad av att veta sånt? Det är sådan statistik som får folk att tro att de är dödssjuka bara för att de erbjuds operation två veckor senare vilket idag är betydligt vanligare än att du får vänta 320 veckor...

Självklart blev det än något förvirrad debatt om det här i fullmäktige.

Det andra joutrnalistiska mötet var lite annorlunda. Journalisten ifråga är nämligen hitills okänd. I vilket fall som helst fick ett av de kvinnliga regionråden ett sms från en beundrare i tidningsvärlden som kanske inte uppskattades på det sätt som avsändaren kanske hade önskat... fortsättning på dramat följer....