patrikjohansson

Så det var det .. Jag var diabetiker i sammanlagt 2 dagar. En intressent upplevelse utan behov av fotvård. Var uppe tidigt i morses och följde min flickvän till hennes jobb för att ta ett nytt blodsocker prov. Det stannade på 5,2 vilket är fullt normalt. Senare ringde de från Institutet för Stressmedicin där de hade gått genom mitt blod på sitt labb. De konstaterade att jag inte hade den höga nivå som de först hade mätt upp, de fick också resultatet 5,2. Så min karriär som diabetiker får vänta - nu kör vi testkaninsspåret istället!

Hmm intressant.... Har just gått genom besöksstatistiken för min blogg under de två första veckorna. Det är bara att konstatera att sex säljer.

Dagen jag publicerade "Vem sover med vem och när" har överlägset flest sidvisningar.

Kan också konstatera att det inte finns någon aura av erotik över Sören Wibe utifrån samma logik.

 NoK – Collecting people, är den nya klatschiga devisen för Natur- och kulturarvsförvaltningen i Västra Götaland. Nja kanske inte… men ändå en devis som skulle ha kunnat vara aktuell för museeverksamheten eller framförallt hur museerna fungerade förr.

Har varit i Strömstad under tvår dagar med Natur- och kulturarvsförvaltningen för att just fundera över uppdrag, vision och värderingar som Västra Götalandsregionen s museeverksamhet ska karakteriseras av. Det var i samband med funderingar över visionen för verksamheten som Nokias mer kända slogan gjordes om något. Idag pågår det en etisk diskussion inom museevärlden när det gäller just hur insamlandet av föremål har gått till och om föremål ska lämnas tillbaka till den ursprungliga ägaren. Det kan handla om allt från tavlor, biblar till skallar och hela skelett. De gamla etnografiska museerna kan i mångt och mycket liknas vid ofrivilliga begravningsplatser för folk från hela världen. Varje museum med självaktning har också en liten samling med benbitar av något slag.

Tack och lov utvecklas museeverksamheten konstant. Från att man förr stal ihop sina samlingar övergick det till gåvor av olika slag för att idag och i framtiden kanske handlar om att dokumentera och visa där det har hänt. Ett exempel av det senare är den så kallade ”tattarebyn” Snarsmon i norra Bohuslän. Det exemplet är också intressent ur ett annat perspektiv, nämligen museernas uppgift att vara identitetsskapande.

För bara 10-15 år sedan hade det varit omöjligt att göra ett besöksmål av en boplats för resanderomer. Speciellt en boplats som förmodligen brändes ner av ”svenskarna” i området. Idag är det möjligt och spelar en viktig roll i för resanderomernas identitet men också för hur vi idag hanterar det mångkulturella samhället som vi lever i. Vad är normalt? Vad är svenskt? Och vad är mest segregerat – blekansikteghettot Askim eller det mångkulturella Bergsjön?

Ett annat sett att skapa identitet kan ses på torget i Uddevalla. Statyn föreställande Karl X tillhör mina favoriter och motsvaras närmast av Leninstatyer och Saddam Husseinstatyer. Vad den föreställer är hur bohuslänningarna framför sitt tack till Karl X för att han har gjort dem till Svenskar. En tydlig markering från övermakten som jag snarare tror har cementerat ett utanförskap som på sätt och vis lever kvar än idag i Bohuslän.

Så var jag igång igen. Förkylningen jag drabbades av i slutet av förra tog värre än jag hade förväntat mig. Men är jag på fötterna, eller snarare räls, igen på väg upp till Skövde för att träffa kongressdelegationen inför den Socialdemokratiska kongressen i Malmö i slutet av oktober.

Det är inte lätt att vara socialdemokrat numera. Allting vi gör misstänkliggörs och vi är av väldigt många borträknade inför valet. Reaktionerna i tidningarna har varit att det är postivt att barnfamiljerna får mer i plånböckerna - "Men vem är det som förlorar?". Det socialdemokratiska partiet är nämligen ett parti som aldrig kan göra något utan att det finns en hund begraven. Nåja, ännu en stämpel man får joba bort. 

Tack och lov är vi ett parti som alltid har gillat utmaningar och jag tror att vi kan greja det här valet också. Valen i Norge och Tyskland visar också på att opinioner kan vända snabbt och att val numera tenderar att bli väldigt jämna. Grattis Arbeiderpartiet och grattis SPD till en bra valrörelse. Något tröttsamt är det dock att konstatera att man i Norge vinner val genom att spela på de nationalistiska strängarna. Arbeiderpartiet är numera mot EU... Men som sagt hade det idag funnits en dinousarie i levande tillstånd, så hade den förmodligen blivit skjuten så fort den hade beträtt norskt territorium. För er som undrar var det sista ett inlägg i rovdjursdebatten, valdebatten (djuret) och fiskeridebatten i ett.

I övrigt så röstade jag i kyrkovalet för första gången i mitt liv. Kyrkan kan trösta sig med att det i alla fall finns ett val som lockar procentuellt sett färre deltagare - nämligen kårvalet på FFS i Göteborg.

Valleymanoak har tydligen listat ut vem Wolf Flowerbranch är.

Snart i Skövde... vi ses

Så här dagen efter premiären som bloggare har jag hitills fått tre kommentarer. Två kommentarer från arbetskamrater som tycker att fotot är snyggt och en kommentar från min flickvän som tycker att det är underligt att hon kom först femma bland mina intressen. Att hon var etta på saker som jag tycker om spelade ingen roll. Med andra ord har jag fått skifta ordningen något.

Annars är det exakt ett år sedan regionfullmäktige antog "Hälso- och sjukvårdens utvecklingsstrategi".  Tidningen Bohusläningen tycks fira detta faktum genom att på nytt blåsa upp en hotbild mot Uddevalla sjukhus. Någon sådan hotbild finns inte och har aldrig funnits. Däremot är det positivt att NU-sjukvården nu har fått en ny direktör. Sten Axelsson kommer närmast från Skaraborgs sjukhus där han med stor framgång har strukturerat om vården enligt utvecklingsstrategion och på så vis kan ge medborgarna mer vård. Moderaterna tycks tycka att detta är dåligt och går till angrepp på Sten Axelsson i persson och anklagar honom för att lägga sig i poltiskt känsliga frågor. För mig är känns det mycket underligt att man kan kritisera en tjänsteman som följer politiska beslut för att lägga sig i politiskt känsliga frågor. De tycks tycka att politiska beslut inte ska följas.

I övrigt har det varit en stor fotbollskväll. Kvällens stora match slutade 1-2. Efter att favoriten hade tagit ledningen i mitten av andra halvlek tycktes matchen vara avgjord men hemalaget lyckades reducera. När dessutom favoritlagets mittfältsmotor tvingades lämna planen i slutet av matchen skappades det lite spänning. Nej det handlar inte om Brugge -Juventus även om det också var en trevlig match att se. Den cupmatch som var viktig ikväll var mellanWhhelie United och Cassiopeja där mitt lag tog en mycket rättvis seger. 31 åriga mittfältsmotorn Mats Olofsson blir tyvärr borta minst fem veckor. På söndag börjar serien...

Vem är jag då och varför bloggar jag? Svaret på den sista frågan vet jag faktiskt inte, kanske mest för min egen tillfredställelses skull. I vilket fall som helst är jag en 32 årig sosse som jobbar som politisk sekreterare i Västra Götalandsregionen. Mitt ansvarsområde är sjukvårdspolitik. Med andra ord så får jag ständigt höra positiva och berömmande ord om det vi gör med sjukvården. Jag hoppas att ni förstår ironin. Sjukvårdspolitik är nog det mest otacksamma man kan syssla med men också bland det mest spännande.

Så tillbaks till mitt arbete. Jag är nyss hemkommen efter ett regionfullmäktigemäöte som enbart överrakade på ett sätt - mötet slutade redan halv fyra. I annat fall kan man säga att dagen inramades av två stycken journalistiska möten. Det första som hände på morgonen var att jag blev utskälld av Lasse Andrée, journalist på Göteborgsposten, för en händelse dagen innan. Jag blev lite tagen på sängen. Hans kritik var i och för sig befogad, men tanken var ju att jag skulle gnälla lite på honom.

I söndags var det nämligen en obligatorisk artikel om att regionen inte klarar av vårdgarantin som infötrs 1:a november. Artikeln var illustrerad med en korrekt tabell över väntetider inom ett antal områden på några av regionens sjukhus. Inget var i sig fel i artikeln, men det var en sak som jag tyckte han hade slarvat med. Tabellen visade nämligen den förväntad längsta väntetid i veckor till behandling för patienter utan förtur. Den informationen fanns tyvärr inte med. Observera att tiden är förväntatad, inte faktiskt, för de patienter som är lägst prioriterade.

Vem är intresserad av att veta sånt? Det är sådan statistik som får folk att tro att de är dödssjuka bara för att de erbjuds operation två veckor senare vilket idag är betydligt vanligare än att du får vänta 320 veckor...

Självklart blev det än något förvirrad debatt om det här i fullmäktige.

Det andra joutrnalistiska mötet var lite annorlunda. Journalisten ifråga är nämligen hitills okänd. I vilket fall som helst fick ett av de kvinnliga regionråden ett sms från en beundrare i tidningsvärlden som kanske inte uppskattades på det sätt som avsändaren kanske hade önskat... fortsättning på dramat följer....